Exakt vad det är som skaver vet inte Minna. Bara att det känns som att hon inte gör rätt, eller tillräckligt. Det är så mycket att hålla koll på  - vad man får äta, hur barnen ska uppfostras, hur många steg man ska gå.
Minna fyller snart fyrtio. Runtomkring henne gör folk karriär. Själv jobbar hon som lärare. Den knappa fritid Minna har är schemalagd: träning, skjutsningar av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar.
En dag faller Minna ihop. Hon får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven en längre tid. När Minna påbörjar sin arbetsträning möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär. Iris har varken haft en fast anställning eller lyckats med sina konstnärliga projekt. Ändå finner hon livet både meningsfullt och njutbart. Till en början ser Minna på Iris med avsmak, men utan att hon själv vet hur det går tilll blir Iris hennes vän – kanske den första riktiga vän Minna någonsin har haft.

Clara återvänder till Sandsgård, till de slitna hyreshusen där hon växte upp. Till modern med städjobbet, Lördags-krysset och Gekås-resorna. Till allt det som hon en gång lämnade.
På perrongen ser hon honom. Christian Breken med råttorna. Han som vägrade anpassa sig och kallades gränslös av de vuxna. Tillsammans upplevde de en tid av turbulens och frigörelse. Båda drevs de av en längtan bort. Och han försvann från staden, ut ur hennes liv.
När Clara ser Christian kan hon inte längre hålla det förflutna ifrån sig. Minnena från uppväxtåren tränger sig in i henne och skakar om hennes numera trygga medelklasstillvaro.

Det finns råttor överallt utom på Antarktis är en uppväxtskildring och arbetarklassroman. Det är en berättelse om att inte passa in, om den svenska skolans misslyckande, om att lämna sin klass, om två människors vitt skilda livsvägar och om att plötsligt inse att de man älskade allra mest har blivit till främlingar.